Älskade morfar.
Jag drömde om dig inatt, inatt kom du tillbaka till mig igen och jag vet inte vad du ville jag vet bara att jag höll ditt ansikte i mina händer & grät samtidigt som jag frågade hur jag kunde låte detta hända. Hur kunde jag? Det var som att jag gav mig skulden till din död, hjälp mig berätta vad du vill säga snälla du.
Varför kan jag inte höra dig? Varför kan du inte höra mig?
Jag hade gett allt för att få träffa dig en sista gång, jag hade bytat plats med dig för att mamma skulle ha det lättare & för att du förtjänar att leva, det var inte din tur att gå.
Jag vet att du inte kan komma tillbaka men man kan alltid drömma, sluta aldrig besöka mina drömmar även om det är jobbigt. Det är knappast några sagodrömmar. Jag är glad, jag är glad att du kommer till mig även om det är jobbigt. Sluta aldrig, du är min luft, det jag behöver för att överleva. Om du frågar mig så tycker jag att det inte finns en enda i hela världen som kan tävla med
honom om rollen som världens bästa morfar.
Han var helt och hållet underbar och han blev tagen härifrån på tok för tidigt.
Det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag saknar honom.
Varje gång jag tänker på honom så blir jag tårögd,
Jag kan inte komma över det som hände.
Varken kan eller vill. Han får inte vara borta. Det finns inte.
Jag känner att han finns här, även om det bara är i mitt hjärta och huvud.
Men han finns och han kommer aldrig att dö för mig.
Min Morfar.
Den absolut bästaste bästa i hela världen.
Saknar honom något så förjävligt! ♥
Nu har jag gått för att ej vända åter
och det blir bara värre
mina kära, om ni gråter.
Inget kan ändra
det öde vi har,
Så jag vill att Ni minns mig
som jag var
Nu när Ni står här
och kanske mig saknar
Då vill jag mina kära
att ni vaknar
och livslusten har
och lever de dagar
den tid Ni har kvar.
