Två månader sen..
Jag skar mig sist. Jag skar mig för två månader sen för att mamma gjorde sig av med katterna. Jag var arg, ledsen & jag hatade henne. Jag och hon är vänner men hon vet att jag aldrig kommer förlåta henne, men för att kunna leva med henne tills jag flyttar hemifrån måste vi kunna prata som normala människor.
Jag hatar när människor säger att dem tycker vi borde skämmas? Skämmas för vadå? Att vi inte mår bra & inte alltid orkar gå med ett leende på läpparna? Att det FAKTISKT hjälper trots att det inte är bra? Ska vi skämmas för att vi överlevde livet fast med ärr? Nej det är NI som dömer som borde skämmas över att ni dömer utan att veta hur vi mår, utan att veta hur det är. Jag tycker att varje ärr har sin historia & det är inget vi ska skämmas för.
När jag hör att någon vill skära sig så säger jag gör inte det, det hjälper för stunden men sen? Du testar 1-2 gånger sen är du fast i skiten. Sen kan du inte sluta.
Sluta döma oss med ärr, vi är vanliga precis som ni.
Peace
