Jag saknar dig så det värker morfar.

Sitter här och lyssnar på "River flows in you" med Yiruma, och tårarna bara rinner jag saknar mofar så jäkla mycket. Jag har inte kunnat gråta på så länge, mina vänner frågade mig till och med hur jag redan kommit över det. Men det har jag inte, jag kommer aldrig komma över det, men jag måste lära mig leva med det.

Det är snart 3 månaders sen nu morfar det känns så overkligt, som att allt är en hemsk mardrömm och att du kommer stå där vid porten när vi kommer ner nästa år. Men sen inser jag att jag drömmer om att du faktiskt fortfarande lever, du är död och kommer aldrig mer tillbaka.

"Abiit, excessit, evasit, erupit - Han har gått sin väg, avvikit, flytt och försvunnit"

Älskade du♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0